theamazinglight

Ett väldigt vanligt argument för att Gud inte finns är att världen är för orättvis för att någon Gud skulle kunna finnas. På det här sättet resonerade också C.S. Lewis. Att världen verkade så orättvis och grym var för honom ett argument mot Guds existens. Sedan började han fundera kring begreppen rättvisa och orättvisa, och var han hade bildat sig en uppfattning om dessa begrepp. Han förstod då att när han kallade världen för orättvis så jämförde han med vad som var rättvist. Han insåg att det faktum att han kunde kalla världen för orättvis gjorde att det måste finnas något som ligger bakom och upprätthåller vad som är rättvisa. Han insåg att det låg helt enkelt för mycket mening bakom ordet rättvisa för att Gud inte skulle finnas. För att världen ska kunna vara orättvis (vilket den tyvärr är på många sätt) så måste det också finnas något som är verklig rättvisa. Lewis insåg att han inte hade kunnat uppfatta världen som orättvis om det inte fanns något som var verklig rättvisa, eller som han uttryckte det: ”Man kallar inte en linje krokig, om man inte har något begrepp om en rät linje”. Lewis kom helt enkelt fram till att det faktum att vi har ett begrepp om vad som är rättvisa och orättvisa, talar för att Gud existerar.  

Han menade också att han givetvis kunde ge upp rättvisebegreppet och att hans syn på rättvisa därmed bara var hans egna subjektiva idé om begreppet. Men han insåg att då skulle också hela argumentet mot Guds existens falla. Detta eftersom argumentet gick ut på att det var världen som var orättvis, inte att den inte tilltalade hans egna subjektiva syn på rättvisa.

(C. S Lewis var för övrigt en väldigt intressant person. Han var en inbiten ateist, som framförallt utifrån sitt intellekt insåg att kristendomen måste stämma.) 

Så istället för att tala emot Guds existens, så talar kanske argumentet för Guds existens. För antingen så visar det att begreppet rättvisa innehåller för mycket mening för att Gud inte skulle finnas, eller så visar det att begreppet rättvisa saknar egentlig mening, vilket leder till att hela detta argument mot Guds existens också saknar mening.   

Vad är rättvisa om Gud inte finns? Om Gud inte skulle finns så leder det, enligt mig, in på en väldigt skrämmande tanke när det gäller begreppet rättvisa. För finns inte Gud, så måste rättvisa vara något som är helt och hållet konstruerat av människan, vilket innebär att nazism lika gärna kan vara synonymt med rättvisa, som något annat.     

Man kan också vända på hela resonemanget om att världen är för orättvis för att Gud skulle finnas, och istället titta på godheten i världen. Då skulle man kunna resonera så här: Det finns för mycket godhet i världen för att Gud inte skulle finnas. Jag menar, är det verkligen rimligt att anta att så fantastiska saker som vänskap, givmildhet, medmänsklighet, kärlek o.s.v. har uppstått ur en helt okontrollerad och slumpmässig händelse? När man ser världen på detta sätt så är det enligt mig oerhört mycket rimligare att tro att det finns en kärleksfull skapare bakom allt.

Nu vill jag att du gör en sak.

Tänk på: allt det goda som finns runt omkring dig, allt som får dig att bubbla av glädje, allt som får ditt hjärta att beröras, allt som får dig att le, allt som får dig att vilja hjälpa andra människor, allt som gör att du känner dig älskad och avslutningsvis tänk på allt och alla som du älskar.  

Tänk på allt detta, och ställ dig sedan frågan: Vad är det troligaste som ligger bakom allt detta?

Är det:

1.      Död materia som högst händelsevis råkade explodera och senare gav upphov till allt detta fantastiska och goda.

Eller:

2.      Att en kärleksfull Gud har skapat världen och att allt detta fantastiska och goda, ursprungligen kommer ifrån honom.

Räkna i ditt inre upp allt fantastiskt och gott som finns i den här världen och ta sedan ställning till de här två alternativen. När jag personligen gör detta, så är det ingen tvekan om vad det är som ligger bakom allt det fantastiska som finns i den här världen.

Jesaja 40:28-31

The Lord is the everlasting God,
the Creator of all the earth.
He never grows weak or weary.
No one can measure the depths of his understanding.
He gives power to the weak
and strenght to the powerless
Even youths will become weak and tired,
and young men will fall in exhaustion.
But those who trust in the Lord
will find new strenght.
They will soar high on wings like eagles.
They will run and not grow weary.
They will walk and not faint.


Detta fantastiska bibelställe ligger till grund för låten "Everlasting God" nedan. Gillar framförallt när barnet i slutet läser upp de här mäktiga orden. 

Jag vill vara ett kärl för Guds kärlek, och att kärlets innehåll konstant ska läcka som ett såll ut till andra människor. Jag vill också vara en kraftstation, som alla människor kan hämta kraft ifrån. Den kraft jag vill vara fylld av är inte min egen, då hade det inte varit mycket att komma med, utan Guds kraft. Guds ström av kraft och kärlek till mig tar aldrig slut, det enda som kan hindra den är att jag lägger locket på. Därför behöver jag bara vända mig till Gud och försöka hålla locket borta. Detta är min önskan och strävan att vara.

Gud uppskattar dig enormt mycket. Men det är inte för vad du gör eller vad du inte gör, som hans uppskattning kommer ifrån. Han uppskattar dig helt enkelt för den du är. Eftersom Gud uppskattar dig för den du är, så är det också så vi borde uppskatta varandra.

Om vi i större utsträckning uppskattar varandra för dem vi är, så tror jag att det kommer att leda till att vi också i större utsträckning vågar vara oss själva. Att vi människor så många gånger försöker bli eller vara någon annan, är enligt mig det största slöseriet som finns på denna jord. Gud skapade dig att vara du (om ni fattar vad jag menar). Om han hade velat att du skulle vara någon annan, så hade han ju givetvis skapat någon annan. Men nu har han ju skapat dig och vill därför att du ska vara du.    

Anledningen till att människor försöker bli någon annan tror jag till stor del beror på en känsla av att inte duga. Och genom att bli någon annan så tror vi att vi då kommer att duga. Jag menar att detta är helt meningslöst, av den väldigt enkla anledning att vi helt enkelt redan duger som vi är.

Känner du att människor omkring dig försöker förändra dig till att bli någon du inte är, så vill jag att du präntar in i ditt huvud, att: JAG DUGER SOM JAG ÄR!

(förresten så är det lika bra att du präntar in detta i huvudet, oavsett om du är i en sådan situation eller inte, för du duger ju helt enkelt som du är i vilken situation du än hamnar i. Så det är lika bra att alltid ha detta inpräntat.)  :)

För några dagar sedan så la jag upp låten ”my own little world” på bloggen. Jag har tänkt på den här låten en hel del sedan jag hörde den för första gången för någon vecka sedan. Jag har utifrån låten funderat mycket kring ”my own little world” och ”the bigger picture”. (Lyssna gärna på låten innan du läser detta inlägg, så hänger du lättare med på vad jag menar)

Vi människor är skapta till att leva i kärlek, harmoni och glädje med varandra och med Gud. Detta är the bigger picture eller den stora helheten. Eftersom vi är skapta till detta så handlar inte min egna lilla värld om mig. Mitt liv handlar om att föra in min egna lilla värld in i den stora helheten och bli en del av den.

Mitt liv handlar inte bara om mig, den handlar lika mycket om andra människor. Vi måste därför inkludera andra människor i vår egna lilla värld, först då bli våra liv del av något större: The bigger picture, den stora helheten. Desto mer vi inkluderar andra, desto mer blir vi också del av denna fantastiska helhet.

Jag tror att vi många gånger är rädda för att förlora något om vi ger oss ut utanför vår egna lilla värld, och vi försöker därför desperat att klamra oss fast innanför vår egen världs gränser, som vi har byggt upp. Jag tror dock inte att vi kan förlora något på att färdas utanför vår egen värld. Istället så tror jag att vi ute i den stora helheten kan erhålla fantastiska och oersättliga saker, som vi inte kan få någon annanstans. Därför tror jag att det är så vikigt att våga ge sig ut, för det är där denna världens härlighet finns. Stänger vi gränserna för vår egen lilla värld så går vi miste om härligheten som finns utanför.

Att min egna lilla värld skulle handla om mig, tror jag är en illusion. Tyvärr är det så att den här illusionen i olika stor uträckning har fått fäste hos oss alla. En illusions makt är dock inte absolut och kan därför brytas. Hur bryter vi då den här illusionens makt? Jag tror att vi helt enkelt måste ge oss ut, utanför vår egna lilla värld och in i den stora och sanna helheten. Då tror jag att vi mer och mer kommer inse att min egna lilla värld faktiskt inte handlar om mig, och har aldrig gjort det och kommer aldrig att göra det heller. Den handlar helt enkelt om något så mycket större och fantastiskare än så, och vi kan vara del av det.

För egen del så rör jag mig för sällan utanför min egen värld, och när jag gör det är stegen många gånger för korta. Men kanske kan det faktum att jag har blivit mer och mer medveten om detta, också göra att jag oftare lämnar min egna lilla värld och ger mig ut i den stora helheten. Och att jag då också vågar mig ut på vidder jag aldrig varit på tidigare. Då kan jag också i större utsträckning utforska och uppleva det fantastiska som finns därute. Jag hoppas i alla fall att min ökade medvetenhet om detta, kommer leda till det. För det är ute i den stora helheten jag vill att min egna lilla värld ska vara.

Något jag har märkt väldigt tydligt är att ju närmare jag kommer Gud, desto mer inser jag hur vansinnigt mycket jag är beroende av honom. Jag inser mer och mer hur pass starkt knuten min lycka är, till min relation med Gud. Jag är helt enkelt oerhört beroende av honom.

Beroende är ju vanligtvis något man inte associerar med något bra. Beroende av olika slag är allt som oftast i olika hög grad farligt och skadligt. Saker man är beroende av är många gånger antingen skadliga i sig, eller är skadligt i för stor mängd. Beroende av något kan också vara skadligt även om det man är beroende av är gott i sig. Detta om ens tillgång till detta på något sätt är väldigt skiftande, så att man vissa stunder måste klara sig utan det.

Ett sådant här skadligt beroende är faktiskt raka motsatsen till mitt beroende av Gud. För det första så är Gud alltigenom god, och jag kan därför också omöjligt få för mycket av honom. För det andra så är Gud, med allt vad han är, alltid tillgänglig för mig. Så därför behöver jag aldrig någonsin klara mig utan honom.

Beroende är många gånger skadligt, men eftersom Gud är alltigenom god och att det han kan ge mig aldrig tar slut, så är mitt beroende av Gud något oerhört fantastiskt. Därför är också mitt beroende av Gud inget jag borde motverka, utan istället utveckla.      

Nyligen fick jag veta att en kille i min parallellklass på gymnasiet hade tagit livet av sig. Jag kände honom inte, men jag hade en del lektioner tillsammans med honom, så jag hade trots allt pratat med honom vid några tillfällen. Han var en helt vanlig kille och jag kunde aldrig ana att något sådant här skulle hända. Detta fick mig att börja tänka. Hur många är det egentligen i min omgivning som mår dåligt, utan att jag ens har en aning om det?   

Att hjälpa andra människor är många gånger svårt, men det blir betydligt svårare om man inte ens vet om att en person behöver hjälp. Så mitt råd är helt enkelt: Berätta för någon om det är något som bekymrar dig.  

Om det är något som gör att du inte mår så bra och en kompis frågar dig hur det är med dig, använd då inte standardsvaret: jo, det är bra. Berätta vad det är som trycker dig. Det finns inte ett problem eller svårighet som du ska behöva ta dig igenom ensam. Vi människor hör ihop och ska därför också hjälpa varandra. Så berätta för andra varför du inte mår så bra, för jag är säker på att du har flera personer i din närhet som mer än gärna finns där för dig och vill hjälpa dig.

För mig är det en skrämmande tanke att det i just detta nu kan finnas personer runt omkring mig som inte mår så bra, utan att jag ens vet om det, och att jag därmed är närmast oförmögen att hjälpa eftersom jag inte har någon vetskap om det. Men oavsett om jag har denna vetskap eller inte, så kan jag åtminstone alltid försöka vara en positiv fläkt och glädjespridare vart jag än går, så att jag kanske kan vara till någon sorts hjälp i alla fall. Så det är min strävan att vara.    

Glöm inte heller bort att Gud mer än gärna tar hand om dina bekymmer om du låter honom göra det, och att han har en makalös förmåga att lösa dem.

Avslutningsvis så skickar jag med två bibelord som berör det jag har skrivit om idag.   

Galaterbrevet 6:2    Bär varandras bördor, så uppfyller ni Kristi lag.

Första Petrusbrevet 5:7   Kasta alla era bekymmer på honom, ty han sörjer för er.

Dagens inlägg är delvis kopplat till mitt senaste inlägg ”status” (så om du inte har läst det inlägget ännu, så kan du läsa det innan du börjar läsa detta). I inlägget så fastslog jag att status är meningslöst att sträva efter, eftersom vi redan har den högsta möjliga statusen, som också är oföränderlig. Jag kan tänka mig att följande fråga kan uppstå vid ett sådant här påstående: Om vi redan har en så enormt hög status, ska vi då bara luta oss tillbaka och nöja oss med det?  Mitt svar på den frågan är: Naturligtvis inte! Vi behöver inte sträva efter att skapa oss ett värde eller status, men det finns trots det mycket vi bör sträva efter. Något jag tror är oerhört viktigt (kanske till och med det viktigaste) för oss att sträva efter här i livet, är: att uppnå vår fulla potential.    

När Gud skapade dig, så byggde han samtidigt in en enorm och fantastisk potential att göra gott, inom dig. Vi ska dock inte känna något krav på oss att uppnå vår potential, för det kravet ställer inte Gud på oss. Vi ska istället försöka uppnå vår potential, av en vilja att visa Gud att han inte la denna potential inom oss förgäves. Han fyllde oss med vår potential för att han ansåg att den behövdes. Därför borde vi göra allt vi kan för att den inte ska gå till spillo.

Men hur uppnår man sin fulla potential? Jag tror att det enbart är med hjälp av Gud som vi kan göra det. Eftersom det var Gud som fyllde oss med denna enorma potential så är det också ytterst han som är det enda verktyget, som till fullo kan släppa ut denna potential.

Tro på den potential som Gud har lagt inom dig, och tro på hans på hans kraft att också frigöra den. Släpp alla krav, var dig själv och sök Gud. Då kommer Gud också att hjälpa dig att låsa upp, och släppa lös potentialen inom dig. Antingen sakta men säkert, eller också med dunder och brak.    

Det finns en enorm och fantastisk potential i just dig!  Det finns också en Gud som vill lösgöra denna flod av potential som finns inom dig. Han vill öppna dammluckorna på vid gavel, så att floden kan forsa fram.  Det är bara han som kan få dammen att rämna. Låt honom göra det! Det är båda du och han värd. 

Vi lever i en värld där status är väldigt viktigt och det ställs stora krav på oss att ”bli någon”. Att sträva efter status kan enligt mig bara leda till två saker. Antingen så når man inte den statusen man hade önskat, och man känner sig då otillräcklig. Eller så når man den status man från början eftersträvade, men inser sedan att det hela var meningslöst.

En strävan efter att ”bli någon” är oundvikligen fruktlöst, eftersom du helt enkelt redan ”är någon”, detta helt oberoende av vilken status du har. Det är Du som har ett värde och inte den status du har, den är fullständigt irrelevant.

Den status du har i Guds ögon är av en helt annan karaktär än den världsliga statusen. Den status du har i Guds ögon baseras enbart på den enorma kärleken han har till dig. Vi jämför och värderar många gånger människor utifrån deras världsliga status . Gud kan däremot inte jämföra människors status, eftersom alla människor har samma status i hans ögon. Vi har samma status i Guds ögon, eftersom vår status är knuten till hans kärlek till oss, och Gud älskar varenda människa lika mycket. Därför är din status i Guds ögon alltid oberoende av din världsliga status. Vilken världslig status du har blir helt enkelt helt irrelevant, när din egentliga status som människa är knuten till Guds oföränderliga och enorma kärlek till dig.             

Om Gud ansåg att det var viktigt för människor att ha hög världslig status, så hade han väl knappast kommit ner till den här jorden som snickareson, umgåtts med utstötta och valt att rida in i Jerusalem på en liten åsna? Status är inte relevant för Gud. Vad som är relevant för Gud är helt enkelt Du! Gud definierar inte oss utifrån vår status, vilket vi människor ofta gör. Därför älskar Gud dig för den du är, och inte baserat på hur många facebookvänner du har.  

Vi borde sluta sträva efter meningslösa statusgrejer. Försöker man höja sin egen status, så hamnar man också ganska lätt i situationer då man trampar på någon annan för att komma högre upp.

I mitt nästa inlägg så skriver jag om något vi borde sträva efter istället för status. Något som är oerhört mycket mer fruktbart än statussträvande.      

http://www.youtube.com/watch?v=BKmdIdQg3Ks&feature=related

En fantastisk sammanfattning av vem Gud är.

När man bygger ett hus är det bäst att man låter snickare som har kunskapen om hur man bygger ett hus, göra det. Om jag själv skulle bygga ett, så skulle det förmodligen bli obeboeligt. Vet man inte hur man bygger ett hus gör man klokt i att lita på den som vet hur man gör. Snickare vet hur man bygger bra och fina hus (de flesta i alla fall), medan jag inte vet någonting. Skulle jag då bestämma mig för att jag vet bättre och t.ex. lägga golvet i köket på egen hand, så skulle resultatet inte bli något vidare. Jag skulle säkerligen ångra mig rejält när golvet är iskallt eftersom isoleringen är dålig och när jag upptäcker att det är stora glipor mellan golvplankorna. Golvet hade blivit mycket bättre om jag hade låtit en fackman lägga det.

Med bakgrund av detta, tänk dig att ditt liv är ett hus. Jag tror att vi har ritningen till hur man bygger ett vackert hus som håller i ur och skur. Denna ritning är Bibeln. Följer vi ritningen så kommer också huset bli fantastiskt. Vad vet vi själva egentligen om hur man skapar ett bra liv? Borde vi inte istället lita på den som skapade livet från första början? Gud är den som vet bäst hur vi ska bygga våra hus, därför borde vi lita på honom och ge honom utrymme att göra det.

C.S Lewis sa något vi borde tänka på när vi börjar ifrågasätta vad Gud håller på med och tror att vi vet bättre: "When you are arguing against Him you are arguing against the very power that makes you able to argue at all."