theamazinglight

Min gårdagskväll var fylld av blandade känslor. Jag kände allt från uppgivenhet till kampvilja, från ledsamhet till tacksamhet, till och med ren ilska. Jag såg nämligen på kanal 5:s program ”Kungarna av Tylösand”, ett program om ett gäng festande ungdomar i den svenska sommaren. Att få se människor som: är otrogna, skriker hatiska kommentarer, bråkar och spyr, det påverkade mig starkt.

Vid ett tillfälle i programmet så skrek en kille väldigt hatiska kommentarer till en tjej i gänget, för att han tyckte att hon var så tråkig när de festade. Först så gjorde detta mig oerhört arg, sedan blev jag bara ledsen. Dels för den för den där tjejen som fick höra de här hemska sakerna, men också för den där killen som sa det. Jag blev ledsen när jag tänkte på hur han i sitt hjärta måste känna sig när han kan säga sådana saker. Jag blev också väldigt ledsen när det blev tydligt för mig att så många människor lever i en sådan här verklighet. En verklighet fylld av alkohol, otrohet och en känsla av att inte duga.

Jag kände samtidigt också stor tacksamhet när jag såg programmet. En tacksamhet över att jag har funnit platsen där jag hör hemma, att jag har hittat hem. En tacksamhet över att jag inte har den minsta längtan eller önskan av att vara en del av Kungarna av Tylösand-livet. Och en tacksamhet över att jag har funnit det absolut bästa jag kan fylla mitt liv med, och det är Jesus.      

Något som i alla fall stärktes i mig av att se programmet, är min vilja att dels genom denna blogg sprida det fantastiska ljuset Jesus. Det enda ljus som till fullo kan fylla det enorma bekräftelsebehovet vi människor har. Programmet gjorde det tydligt för mig vilket behov det finns bland människor att få uppleva detta ljus. Och jag måste göra vad jag kan för att sprida detta. Vi måste möta mörkret med det fantasiska ljuset. Nu är det kampvilja som gäller!