theamazinglight

Det är många gånger lätt att jämföra sig med andra. Lägger man också stor vikt vid sådana jämförelser, är det också lätt att på olika sätt känna sig oduglig, eftersom det inte är särskilt svårt att hitta någon som är bättre än en själv på något. Men sådana jämförelser borde vi egentligen inte lägga någon vikt i.      

Det är faktiskt ganska märkligt att vi är så benägna att jämföra oss med andra, eftersom vi i egentlig bemärkelse är ojämförbara. Vi människor är inte jämförbara med varandra eftersom vi alla innehar samma värde, ett värde som är knutet till Guds kärlek till oss. Innehar något samma värde som något annat, så går det ju heller inte jämföra dem båda, de är helt enkelt inte jämförbara med varandra.

Gud vet att vi inte är jämförbara med varandra, (det är ju så han har skapat oss) och därför jämför han oss heller inte, utan ser på oss uteslutande på oss för dem vi är.   

En risk med att jämföra sig med andra är att man antingen börjar känna sig förmer än andra, eller att man istället känner sig sämre. Men inget av detta kan ju stämma eftersom Gud älskar oss alla lika mycket.

Att jämföra sig med andra är alltså inget särskilt bra att göra, och faktiskt något ganska meningslöst. Något som många gånger är bättre än att jämföra sig med andra, är att istället låta sig inspireras av andra människor. Genom att inspireras, kan man ta till sig saker ifrån andra, utan att för den skull känna sig mindre eller förmer.

Det är väldigt befriande att veta att det finns någon som aldrig ser på en utifrån jämförelser med någon annan, utan alltid ser på en utifrån den man är. Det är så Gud ser oss, och det är också så vi borde se på våra medmänniskor.