Som ett barn som vill ha glass
Tänk dig ett tvåårigt barn, låt oss kalla honom Johan. Helt plötsligt så får Johan ett starkt begär efter glass. Han börjar då upprepa: Glass! Glass! Men hans mamma säger då: inte ikväll Johan, du måste äta kvällsmat nu. Johan blir efter en stund otålig och börjar skrika. Men mamman ger inte Johan någon glass av välvilja till sitt barn, men detta förstår inte Johan. Det enda han är medveten om är att han vill ha glass, som han inte får och att mamma därför är dum. Han förstår inte att det han faktiskt behöver är ett ordentligt mål mat och inte glass, och att det är det absolut bästa för honom att inte få någon glass.
Även om detta kan låta som en trivial liknelse, så tror jag ändå att när det gäller vår relation med Gud så tror jag att vi många gånger kan vara som ett sådant här barn som vill ha glass. Vi vill ha den där ”glassen” och vi kan inte förstå varför vi inte kan få den.
Mamman har mycket mer kunskap än Johan och vet i det här fallet vad som är bäst för honom, och det hon gör, gör hon av omtanke för sin son. Mamman skulle kunna förklara exakt för Johan varför det är bäst för honom att inte få någon glass, men det hade inte hjälp Johan särskilt mycket för han hade inte fattat i alla fall (jag tror exempelvis inte att Johan skulle ta till sig särskilt mycket av mammans förklaring av glassens effekter på hans metabolism). Jag tror att det är likadant med Gud, han vet saker som vi omöjligt skulle kunna förstå. Så även om Gud förklarade för oss exakt varför saker och ting är som de är, eller varför han gör som han gör, eller varför vi inte får det eller det, så tror jag inte att det hade hjälpt oss särskilt mycket. Vi hade helt enkelt inte kunnat ta till oss allt.
Vi kan inte helt och hållet förstå varför saker och ting är som de är, eller förstå allt som Gud gör. Vad vi kan göra är lita på att det finns en kärleksfull Gud, som grundar allt han gör, på sin kärlek till oss.
Jag tror att vi människor många gånger kan bli väldigt insnöade på att vi vill ha den där ”glassen”. Vi borde då försöka stanna upp och fråga oss: Är ”glassen” verkligen det jag behöver? Ett annat tips är att fråga Gud, han brukar ha stenkoll på om vi behöver den där ”glassen” eller inte. :)
