theamazinglight

Jaga inte fina titlar här på jorden bara för titlarnas skull. Du innehar redan den absolut högsta titeln du någonsin kan inneha. Denna titel är: människa. Denna titel innebär att du är skapad till Guds avbild och det är något inte ens titeln ”President of the United States” ens kan konkurera med. Alla mänskliga individer på den här jorden innehar automatiskt samma höga människotitel. Denna titel trumfar alla andra världsliga titlar. Det finns alltså inte någon titel på den jorden som kan höja ditt värde. Att vara diskplockare eller kung förändrar inte den enormt höga status vi har i Guds ögon. Vi behöver heller inte på något sätt göra något för att förtjäna denna titel, Gud ger oss denna ändå. I grund och botten är vi alla människor. Vi borde därför se bortom våra världsliga titlar och i större utsträckning se till vår högsta och gemensamma titel. Precis som Gud gör.     

Jesus är mitt ankare. När det blåser och vågorna slår mot mig, så driver jag inte iväg. För han håller kvar mig och när vinden mojnar och vågorna lugnar sig, så är jag fortfarande kvar på samma ställe. Därför kan jag finna trygghet, även när det stormar runt omkring mig. För jag kan vara viss om att ankaret inte kommer att släppa och låta mig driva iväg. Jag behöver inte oroa mig. Gud håller i mig och finns vid min sida så att jag lättare kan rida ut stormen. Genom att vara mitt ankare hindrar han mig också från att driva ut på djupare vatten, där stormen är än häftigare och vågorna ännu högre. Med denna vetskap om att jag har ett ankare, kan jag finna glädje, kärlek och trygghet, även när vågorna och vinden bara tycks öka i styrka. För så länge jag själv inte väljer att kapa av ankaret, så kommer han att hjälpa mig ur stormen och se till så att jag inte förlorar mig själv. För han har hållit kvar mig på samma ställe och inte låtit mig driva iväg på villovägar. Och det bästa är att han inte bara kan, utan inget hellre vill än att vara just ett sådant ankare för varenda människa på den här jorden.        

Många säger att de inte tror på Gud, men att de tror på någonting. Ni som tänker så här, vill ni inte veta vad detta kan vara? Mitt råd till de som tror att det finns något därute, men inte riktigt vet vad, är: Sök! Tror ni att det finns något där ute, försök finna det. Ni kanske inte hittar något, eller så hittar ni kanske något annat än ni hade tänkt er. Men gör ett försök, jag tror inte att det på något sätt kan skada er. Jag tror att en del kan vara lite rädda för att söka, eftersom de är oroliga över vad de ska finna. Men tänk om det ni finner är något helt obeskrivligt och fantastiskt, något som gör att du hittar din plats i livet, något som gör att du känner dig så otroligt älskad, något som ger dig en oerhörd frid i hjärtat och något som gör att du känner dig hemma. Tänk om detta finns därute. Ge dig ut och sök. Möjligheten att något sådant fantastiskt finns gör det värt att undersöka om det faktiskt gör det. Du har inget att förlora, däremot oerhört mycket att vinna.

Jag känner i mitt hjärta att jag har hittat Det, och jag måste säga att Det är mycket mer fantastiskt och underbart än jag någonsin med ord kan beskriva och förklara, till och med ens fatta. Sök, och om du hittar Det, så kan jag garantera att du inte kommer att ångra det.        

Tänk dig en oändligt hög stege som står rakt upprest mitt ute på en äng. Står du vid foten av den här stegen så ser du några buskar, några blommor och de träd som omger ängen. Du står och beundrar detta, men efter ett tag så börjar du inse att du har blivit ganska mätt på att hela tiden titta på samma saker. Då upptäcker du stegen som hela tiden stått vid din sida och som du på något sätt lyckats glömma bort medan du beundrade naturen omkring dig. Du börjar fundera på om du ska våga börja klättra på stegen för att kunna se mer, men det ser ju faktiskt ganska osäkert ut på stegen. Nere på marken har du trots allt koll på läget. Men efter långt velande fram och tillbaka, väljer du att börja klättra.

Till en början ser du kanske inte så stor skillnad på det omkring dig och du börjar kanske fundera på om du inte borde klättra ner igen. Men din önskan och förhoppning om att det finns något vackrare att uppleva, får dig att fortsätta. När du har kommit en bit upp på stegen så ser du plötsligt att de buskar du såg på marken faktiskt bildar vackra formationer. Du blir fascinerad av att samma buskar som var ganska intetsägande när du befann dig på marken, bildar något så oerhört vackert när du blickar ut över landskapet från stegen. Din fascination över det du har sett gör att du fortsätter klättra. Efter ytterligare några steg så ser du vad som finns bortom de träd som tidigare begränsade ditt synfält. Synen som möter dig får dig att häpna. Bortom träden ser du en stor flod som ringlar sig fram genom landskapet. Glädjen du känner inom dig ökar för varje steg du tar. Den osäkerhet du kände över stegen, har du glömt bort för länge sedan, för du har insett att stegen är orubblig och är omöjlig att få på fall. Du fortsätter klättra och snart ser du att flodens vatten forsar nerför ett storslaget vattenfall. Snart ser du också att en enorm bergskedja tornar upp sig där framme. En oerhört mäktig syn. Du fortsätter. Synen du sedan möter får dig att bara ropa ut i glädje, bortom bergen ser du havet i skenet av solnedgången. Vad som sedan kommer bortom havet är förmodligen något så ofattbart fantastiskt att jag inte ens kan föreställa mig det och jag tänker därför inte heller ens göra ett försök att beskriva det.   

Jag tror att livet fungerar ungefär såhär. Vi föds alla på en sån här plats med en stege bredvid oss. Vissa föds på en plats som är ganska vacker och det finns en hel del att beundra, medan andra hamnar på en mindre vacker plats med ganska lite att beundra. Men jag tror att oavsett vilken plats vi hamnar på, så är den för begränsad för att vi ska bli nöjda. Dessutom så tror jag att det finns en stege bredvid varenda människa, även om vi kanske har glömt bort den eftersom vi inte har förstått syftet med den eller att vi har förträngt den eftersom den ser för osäker ut. Den stegen är Jesus. Vi kan nöja oss med att stanna kvar på marken, men om vi vill uppleva hela den här världens skönhet så måste vi fatta tag i stegen och börja klättra.   

När man ser sig omkring är det ofta ganska lätt att se det mörker som finns i den här världen. Men jag har upplevt att det också finns ett ljus. Det är ett ljus man kan leva för, ett ljus man kan leva med och ett ljus man kan leva av. Jag har bestämt mig för att jag hela mitt liv ska sträva efter att leva för, av och med detta ljus. För där det finns ljus skingras mörkret, både inom dig själv och för människor i din närhet. Lever jag helt för, av och med detta ljus? Nej. Kommer jag nån gång göra det? Tveksamt. Men jag har något att sträva mot, och ju närmare jag kommer, desto fantastiskare blir mitt liv. Det bästa av allt är att det är ett ljus som är tillgängligt för alla. An Amazing Light!

Är du intresserad av att veta vad det är för ljus jag pratar om? I så fall borde du följa min blogg, för här berättar jag om det fantastiska ljus som jag har upplevt. Vad du sedan tycker om det här ljuset, är helt upp till dig.   



Välkommen/ Jonas