theamazinglight

För tillfället så håller jag på och skriver en uppsats, vilket upptar mycket av min tid och energi just nu. På grund av detta känner jag att jag för närvarande inte klarar av att hålla denna blogg uppdaterad. Därför har jag nu tänkt ta en bloggpaus. Men jag har ingen brist på tankar och funderingar, så jag planerar att komma tillbaka. Någon gång runt den 10 januari, kan ni nog räkna med att ett nytt inlägg dyker upp här.  

Jag vill också passa på att tacka alla er som finner det mödan värt att kolla in den här bloggen. Tack!

Jag önskar er en God Jul och ett Gott Nytt År! Så ses vi på andra sidan årsskiftet.

 /Jonas  

Denna låt handlar om precis det Jesus har kallat oss till att vara. Han har kallat oss till att helt enkelt vara kärlekshuliganer, kärlekshuliganer som sprider kärlek vart vi än går.  Ingenting ska hindra oss från att sprida kärlek till andra människor. Vi ska göra allt vi kan för att vara: Kärlekshuliganer! 

Fler sköna låtar av Pelé och prinsen hittar ni på myspace.

Tänk dig ett tvåårigt barn, låt oss kalla honom Johan. Helt plötsligt så får Johan ett starkt begär efter glass. Han börjar då upprepa: Glass! Glass! Men hans mamma säger då: inte ikväll Johan, du måste äta kvällsmat nu. Johan blir efter en stund otålig och börjar skrika. Men mamman ger inte Johan någon glass av välvilja till sitt barn, men detta förstår inte Johan. Det enda han är medveten om är att han vill ha glass, som han inte får och att mamma därför är dum. Han förstår inte att det han faktiskt behöver är ett ordentligt mål mat och inte glass, och att det är det absolut bästa för honom att inte få någon glass.   

Även om detta kan låta som en trivial liknelse, så tror jag ändå att när det gäller vår relation med Gud så tror jag att vi många gånger kan vara som ett sådant här barn som vill ha glass. Vi vill ha den där ”glassen” och vi kan inte förstå varför vi inte kan få den.

Mamman har mycket mer kunskap än Johan och vet i det här fallet vad som är bäst för honom, och det hon gör, gör hon av omtanke för sin son. Mamman skulle kunna förklara exakt för Johan varför det är bäst för honom att inte få någon glass, men det hade inte hjälp Johan särskilt mycket för han hade inte fattat i alla fall (jag tror exempelvis inte att Johan skulle ta till sig särskilt mycket av mammans förklaring av glassens effekter på hans metabolism). Jag tror att det är likadant med Gud, han vet saker som vi omöjligt skulle kunna förstå. Så även om Gud förklarade för oss exakt varför saker och ting är som de är, eller varför han gör som han gör, eller varför vi inte får det eller det, så tror jag inte att det hade hjälpt oss särskilt mycket. Vi hade helt enkelt inte kunnat ta till oss allt.    

Vi kan inte helt och hållet förstå varför saker och ting är som de är, eller förstå allt som Gud gör. Vad vi kan göra är lita på att det finns en kärleksfull Gud, som grundar allt han gör, på sin kärlek till oss.  

Jag tror att vi människor många gånger kan bli väldigt insnöade på att vi vill ha den där ”glassen”. Vi borde då försöka stanna upp och fråga oss: Är ”glassen” verkligen det jag behöver? Ett annat tips är att fråga Gud, han brukar ha stenkoll på om vi behöver den där ”glassen” eller inte. :)

Detta klipp från filmen "Evan den allsmäktige" säger verkligen något om hur Gud kan besvara böner.

När jag var ute med streetchurch för några veckor sedan, så fick jag frågan om hur jag kan veta att Jesus inte bara var en väldigt bra fritidsledare. Tyvärr hann jag inte direkt svara på hennes fråga innan hon var tvungen att gå. Så därför tänkte jag ta mig tid att besvara den frågan här. (För er som inte vet vad streetchurch är, så är det människor från olika församlingar som står ute på stan en fredag- eller lördagskväll och bjuder förbipasserande på kaffe och bullar).

C. S Lewis menade att det är uteslutet att Jesus endast var en stor morallärare eller en stor mänsklig lärare. Han menar att det finns bara tre alternativ om vem Jesus var. Antingen så var han exakt den han utgav sig för att vara, eller så var han en galning, eller så var han djävulen själv. Lewis grundar detta på att Jesus påstod sig kunna förlåta synder. Om Jesus inte var Gud och samtidigt förlät synder, så menar Lewis att Jesus minst sagt skulle vara ”dum som en åsna”. Och att om Jesus förlät synder utan att vara Gud så skulle det: ”visa prov på en dumhet och inbilskhet utan motstycke i historien”. Han säger också att det skulle vara rent skrattretande om Jesus förlät synder och samtidigt bara var människa. Lewis menade vidare att eftersom det för honom var uppenbart att Jesus inte var vare sig en galning eller djävulen, så menade han att han därför var tvungen att tro att Jesus är Gud.    

Desto mer jag tänker på Lewis resonemang om Jesus, desto mer känner jag hur mycket det stämmer. Om Jesus inte var Guds son, utan bara en helt vanlig människa, så hade han varit en arrogant, falsk och maktgalen dåre med storhetsvansinne (går förmodligen komplettera denna beskrivning med fler icke-smickrande ord). Är man en människa som försöker få andra människor att tro att man är Gud, så är en sådan beskrivning utan tvekan passande för den personen. Men stämmer den här beskrivningen verkligen in på Jesus?  

Om Jesus bara var en vanlig människa, så måste hans intention i alla fall ha varit att människor skulle uppfatta honom som Gud. För det var inga direkt lågmälda anspråk han gjorde. Han påstod bl.a. att han var: ”vägen, sanningen och livet”, ”livets bröd”, ”Guds son” och ”världens ljus”. Människor trodde också på honom när han gjorde de här anspråken. Om Jesus var en människa som ville få människor att se honom som Gud, så kan man också anta att anledningen till det var att han ville använda det för personlig vinning. Men använde Jesus verkligen det faktum att människor såg honom som Guds son, till personlig vinning? Svaret är helt enkelt, nej. Ett tydligt exempel på det är när han, trots att mängder av människor följde honom och såg honom som världens frälsare, valde att tvätta sina lärljungares fötter. Istället för att låta andra passa upp på honom, så passade han alltså upp på andra. Att Jesus bara skulle vara en människa som lyckats övertyga andra om att han var Gud, går inte ihop med att han tvättade andras fötter. Man anstränger sig helt enkelt inte för att övertyga folk om att man är upphöjd över andra människor, för att sedan sänka ner sig själv till samma nivå som andra, genom att tvätta deras fötter. (När Jesus tvättar lärljungarnas fötter är för övrigt en av de coolaste episoderna i Bibeln, enligt mig. Med vetskapen om att han ska dö en hemsk död om några dagar, så väljer Guds son att tvätta lärljungarnas fötter. Detta beskriver verkligen Jesus storhet).

En människa som påstår sig vara Gud men inte är det, kan man ganska givet anta är ute efter makt. Man påstår helt inte att man är Gud om man har som avsikt att vara en i mängden. Om Jesus bara var människa, så kan man därför anta att han i så fall var ute efter makt och att upphöja sig själv, när han påstod sig vara Gud. Att detta skulle vara något Jesus var ute efter stämmer dock inte överens med det Jesus sa och gjorde på den här jorden. Detta kan man inte minst se utifrån Jesus reaktion när han förstår att människor vill göra honom till kung. När Jesus inser detta, så står det att han drar sig undan i ensamhet för att undvika detta. Om han hade varit en vanlig människa som var ute efter makt, så hade han ju givetvis utnyttjat att människor ville göra honom till kung. Vid ett flertal av de tillfällen som Jesus botade människor, så sade han också till dem att inte berätta detta för andra. Detta visar att han knappast var någon skrytmåns, som bara var ute efter uppmärksamhet. 

Jag skulle kunna räkna upp otaliga exempel till i Bibeln som visar att Jesus inte bara kan ha varit en människa. För när man läser om Jesus i Bibeln så är det för mig, liksom för Lewis, ganska uppenbart att han inte kan ha varit en galning och absolut inte vara djävulen själv. När jag läser vad Jesus sa och gjorde på den här jorden, så förstår jag att detta måste komma ifrån det renaste hjärtat som någonsin har funnits. Men om han påstår sig vara Gud och inte är det, så skulle hans hjärta inte vara särskilt rent. Då hade han minst sagt varit en arrogant och falsk översittare. En sådan beskrivning av Jesus är dock inte förenlig med vad han faktiskt sa och gjorde. Det går helt enkelt inte att vara så falsk, som Jesus hade varit om han inte hade varit Gud, och samtidigt alltid göra och säga så renhjärtade och fantastiska saker. Jag får inte ihop berättelsen om Jesus på annat sätt än att han måste ha varit exakt den han utgav sig för att vara.       

Nu ska jag återgå till den inledande frågan i inlägget, om hur jag kan veta att Jesus inte bara var en bra fritisledare. Att Jesus bara skulle vara en bra fritidsledare är helt enkelt inte förenligt med vad han sa och gjorde på den här jorden. Var han bara en människa, så var han minst sagt en falsk galning. Är han däremot Gud, ja, då är han också helt makalöst fantastisk!

Jag låter C.S. Lewis få avsluta detta inlägg:

”Du måste välja. Antingen var, och är, den här mannen Guds son, eller så var han en galning, eller något ännu värre. Man kan spärra in honom som dåre, man kan spotta på honom som demon, eller man kan falla ner för hans fötter och kalla honom Herre och Gud. Men kom inte med några överslätande dumheter om att han skulle ha varit en stor mänsklig lärare. Han lämnade inte den möjligheten öppen. Det var inte hans avsikt att den skulle vara det.” (från C.S. Lewis bok: Kan man vara kristen)