En tankeställare
Nyligen fick jag veta att en kille i min parallellklass på gymnasiet hade tagit livet av sig. Jag kände honom inte, men jag hade en del lektioner tillsammans med honom, så jag hade trots allt pratat med honom vid några tillfällen. Han var en helt vanlig kille och jag kunde aldrig ana att något sådant här skulle hända. Detta fick mig att börja tänka. Hur många är det egentligen i min omgivning som mår dåligt, utan att jag ens har en aning om det?
Att hjälpa andra människor är många gånger svårt, men det blir betydligt svårare om man inte ens vet om att en person behöver hjälp. Så mitt råd är helt enkelt: Berätta för någon om det är något som bekymrar dig.
Om det är något som gör att du inte mår så bra och en kompis frågar dig hur det är med dig, använd då inte standardsvaret: jo, det är bra. Berätta vad det är som trycker dig. Det finns inte ett problem eller svårighet som du ska behöva ta dig igenom ensam. Vi människor hör ihop och ska därför också hjälpa varandra. Så berätta för andra varför du inte mår så bra, för jag är säker på att du har flera personer i din närhet som mer än gärna finns där för dig och vill hjälpa dig.
För mig är det en skrämmande tanke att det i just detta nu kan finnas personer runt omkring mig som inte mår så bra, utan att jag ens vet om det, och att jag därmed är närmast oförmögen att hjälpa eftersom jag inte har någon vetskap om det. Men oavsett om jag har denna vetskap eller inte, så kan jag åtminstone alltid försöka vara en positiv fläkt och glädjespridare vart jag än går, så att jag kanske kan vara till någon sorts hjälp i alla fall. Så det är min strävan att vara.
Glöm inte heller bort att Gud mer än gärna tar hand om dina bekymmer om du låter honom göra det, och att han har en makalös förmåga att lösa dem.
Avslutningsvis så skickar jag med två bibelord som berör det jag har skrivit om idag.
Galaterbrevet 6:2 Bär varandras bördor, så uppfyller ni Kristi lag.
Första Petrusbrevet 5:7 Kasta alla era bekymmer på honom, ty han sörjer för er.
