Världen slår oss i bojor
Filosofen Rousseau sa på 1700-talet att: ”Människan är född fri men överallt lever hon i bojor”. Trehundra år senare så stämmer detta fortfarande oerhört bra in på vår värld. Vi lever i en värld som i mångt och mycket säger att vi måste skapa vårt eget värde, därmed finns det ett enormt tryck på oss att ”bli någon”. Vi måste se ut och vara på ett visst sätt, för att duga. Tv-programmen om lyxliv, skönhetsoperationer och fester, avlöser varandra. Status och kändisskap är något vi uppmanas att eftersträva, och vi bedöms utifrån vad vi presterar. Allt detta skapar sådana bojor som Rousseau talade om.
Det är här Gud än en gång kommer in i bilden. Han gör mig fri ifrån de här bojorna. Många tror, att tro på Gud är något som binder fast en, något som sätter upp en massa hårda regler man måste följa. Detta är en total missuppfattning. Det är helt tvärtom, istället för att låsa och binda mig så gör Gud mig fri. Han gör mig fri från de krav den här världen ställer på mig.
Gud säger till mig att han älskar mig och att jag inte behöver göra något för att duga, jag duger som jag är. Och han säger till mig att det inte är mitt utseende, mina prylar eller min status, som gör mig lycklig. Det är vad mitt hjärta består av och vad jag fyller mitt hjärta med, som gör mig lycklig. Och det man ska fylla sitt hjärta med, är kärlek. Kärlek till våra medmänniskor och till Gud.
